Om släkten Lamm

Om släkten Lamms tidiga historia är inte mycket känt. Myten berättar att familjen skulle ha sitt ursprung i någon av Israels folks tolv eller tretton stammar (beroende på definition) och vara av sefardiskt ursprung. Med det menas den del av judendomen som levde i Nordafrika, Spanien och Västeuropa. Aktuella DNA-tester visar dock att vårt judiska ursprung istället är ashkenaziskt, det vill säga den del av judendomen som istället levde i Tyskland, Norra Frankrike, Polen, Ryssland med flera länder.

 

Tiden i Altona

De tidigaste spåren finner vi i 1600-talets Danmark och staden Altona där familjen förefaller ha varit sysselsatta inom handel och i textilnäringen. Vid den här tiden hade judar sällan regelrätta efternamn, utan använde sig precis som svenskar på den tiden, av patronymika såsom ben-Moses eller ben-Aaron. Att leta fäder och söner i sådana sammanhang är svårt, eftersom ett fåtal namn var extra populära, som just Aaron och Moses. Släktnamnet Lamm eller Lämche (båda användes av våra tidigaste kända anfäder) förefaller ha tillkommit någon gång under 1600-talets senare hälft.

 

Moses

Den tidigaste kände anfadern hette Moses Lamm, ibland också skrivet Lämche, och var född omkring 1640. Han levde antagligen i Altona som under den tiden var Danmarks näst största stad (idag är Altona en stadsdel i Hamburg och hör sedan 1864 till Tyskland). Hur hans liv såg ut är höljt i dunkel, men känt är att han fick en son; Aron Joseph som levde mellan 1670 och 1749. Om honom vet vi att han var handlande i Altona och att han hade en son vid namn Moses Aron (1710 - 1768).  Moses Aron var i textilbranschen varit gift två gånger; med Jached Shifra Wagner, född 1710 och med Esperence David Leuwarden.

 

Levy Aaron

Moses Arons son med Jached Schifra Wagner hette Levy Aaron Moses, var född i Altona 1741 och blev stamfar till den del av släkten som går under namnet Heleneborgsgrenen. Han var kattuntryckarmästare, med vilket menas att han tryckte mönster på ofärgat, blekt bomull. Han är anfader till större delen av de Lammar som lever i Sverige idag och drev en fabrik för bomullstryckning vid Blecktornet på Södermalm i Stockholm. 1801 fanns tre mästare, tolv gesäller och tre vaktmästare i arbete med kattun, tryckta schalar och nättelduk (nättelduk är en textil tillverkad av brännässlor). Produktionen var stor och bland annat levererade man tyg till armén under 1808-1809 års finska krig. 

 

Levy Aaron kom några år senare till Stockholm än hans två halvbröder David Moses (stamfar till Kungsholmsgrenen) och Aron Moses (stamfar till Blecktornsgrenen), som också hade slagit sig ned i huvudstaden. De tidiga Lammarnas resa till Sverige och Stockholm tog ett okänt antal år i anspråk och gick först till Köpenhamn, och sedan Gustav III lättat på religionslagarna i Sverige 1779, till Marstrand som var en porto-franco hamn med egen liten synagoga. Därefter kom familjen till Norrköping och till slut till Stockholm, av allt att döma under 1790-talet. Levy Aaron var gift med Rebecka Isaacson född i Altona 1748. Levy Aaron och Rebecka fick fem barn; Catharina, Aron Levi, Salomon Ludvig, Fredrika och David.

 

Heleneborgsgrenen

Levy Arons son Salomon Ludvig Lamm (1786-1857) utvecklade industrirörelsen tillsammans med sin äldre bror Aron Levi och flyttade 1821 verksamheten till Heleneborgsområdet vid Pålsundet. Produktionen kom nu att bestå av bomullsväveri, vaxdukstillverkning, färgning och blekning av textilier och vaxljusproduktion. Som ung företog Salomon Ludvig flera studieresor runt om i Europa och lärde sig det senaste inom industri och uppfinningar. Redan 1826 satte han till exempel upp de första mekaniska vävstolarna i Sverige. 

 

Mellan 1826 och 1861 bodde familjen Lamm på Malmgården Heleneborg alldeles invid Långholmen. Heleneborgs ägor sträckte sig ända upp till Högalidsberget där Högalidskyrkan nu ligger.  Där hade Salomon Ludvig en bresiljekvarn i vilken ett rött färgämne till textilier maldes av från Brasilien importerad ved av bresiljaträdet (Caesalpinia echinata). Arten kallas även drottningträ, fernambok eller pernambuco och handeln med bresiljeträ var så stor att trädet fick ge namn till landet Brasilien. En sådan kvarn finns ännu bevarad på Prins Eugens Valdemarsudde.

 

1843 inköptes det område som senare fick namnet Ludvigsberg och firman som numera kallade sig S. L. Lamm & Son ägnade sig där åt fanérsågeri, klädesvalkeri (krympning och knådning av kläde, eller filt, för att ge det tätare struktur) och på Långholmen drev man Långholmens Skeppsvarv, inköpt 1827 med tillhörande rederi. Tre stora barkskepp ingick i bolaget; Theodor Dill, Salomon Ludvig och Henriette. 1844 köpte Salomon Ludvig en av Stockholms största fabriker; den Öbergska klädesfabriken vid Södermälarstrand, grundad på 1780-talet. Dit flyttade han ljusfabrikationen från Heleneborg och fortsatte den omfattande klädesproduktionen. 

 

Salomon Ludvig var gift med två systrar efter varandra: Fanny (född 1788) och Fredrique Levisson (född 1799). Med Fanny fick han barnen Ludvig, Jacques, Betty, Emelie, Gustava, Therèse och August. Med Fredrique fick han sonen Oscar Martin. 

 

Ludvigsberg

Salomon Ludvigs son (Jean) Jacques (1817 – 1891) tillbringade i sin ungdom flera år på resa i Tyskland och Frankrike, i huvudsak i Paris, där han som lärling fick lära sig allt om framförallt gjuteri. Han kom senare att överta faderns industritomt vid Skinnarviksberget och grundade där 1843 Ludvigsbergs Mekaniska Verkstad; namnet var en hyllning till hans far. Detta blev 1876 ett aktiebolag med Jacques som dess VD fram till 1881. Ludvigsberg var ett stort gjuteri och verkstad som tillverkade gjutgods som staket, balkonger, balkar, gravvårdar, brokomponenter samt ångsprutor och prefabricerade fyrar, så kallade Heidenstammare. Kylmaskiner blev det största verksamhetsområdet med produktionsstart 1892 med en stor maskin levererad till grannen Münchenbryggeriet.

 

Tillsammans med den kände arkitekten Johan Fredrik Åbom uppförde Jacques 1859 - 1860 en tjusig direktionsbostad intill fabriken; Villa Ludvigsberg. Det särpräglade huset med sitt oktogonala utkikstorn är synligt från en stor del av stan. 

Jacques var gift med Galathea Jacobsson (1833 – 1913), med vilken han hade döttrarna Agnes och Ida samt sönerna Gustav Morris och Carl Robert.