Näsby slott.
En byggnadshistorisk resumé

Av Peder Lamm

 

Näsby i Täby socken i Uppland omnämns första gången i skrift år 1268, då riksrådet Karl Estridsson, Näsbys förste kände ägare, upprättade sitt testamente. Sedan dess har godset bytt ägare gång på gång och dess yta och byggnadsbestånd har ändrats många gånger.

 

Ett slott blir till

År 1665 började man här bygga ett stenhus, med största sannolikhet för att ersätta en äldre anläggning. Tre år senare bestod detta, enligt en lantmäterikarta i Lantmäteristyrelsens arkiv, av en huvudbyggnad med åtta flygelbyggnader, fyra på var sida om slottet. I Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna från 1692 är slottet avbildat som ett stenhus i två våningar på en hög sockel, omgiven av sex flyglar i form av fristående paviljonger. 

 

Slottet, vars byggnadshistoria sträcker sig från 1660-talet under familjen Sparre, ger en representativ bild av franskpåverkad, svensk barock. Dock har någon form av byggnad funnits på platsen tidigare. På en karta sammanställd av T. Christersson 1637-1638, ses Näsby gård som fyra träbyggnader långt in i Näsbyviken, som på 1600-talet gick betydligt längre in än idag. En annan karta från år 1668 bekräftar gården nuvarande läge samt dess trädgårdsgränser /Karling 1930, s. 52). På Näsby slott förvaras fortfarande arkitekturfragment av sandsten med tydlig renässansornamentik, som uppges komma från  ”det gambla huset (enl. anteckningar av C.R. Lamm, omkr. 1930). Om detta är rester av den förmodade anläggningen längre in i Näsbyviken, eller om de kommer från samma plats där slottet ligger idag, är oklart.

 

Rikstygmästaren Peder Larsson Sparre ärvde denna gamla gård av sin far, Lars Eriksson Sparre, vid sexton års ålder 1644. Till sitt giftermål med Ebba Margareta de la Gardie, dotter till Gustav II Adolfs ungdomskärlek Ebba Brahe, ville Sparre ha sin egendom ståndsmässigt bebyggd. Giftermålet ägde rum 1660 och det var vid denna tid som de första ritningarna till slottet gjordes. I Tessin-Hårlemansamlingen i Nationalmuseum förvaras en grupp ritningar, samt en ”explication” beskrivande en numera försvunnen ”generaldessein”. Ritningarna visar stora likheter med Sueciasticket; slottet på sin terrass med en dubbeltrappa ned till marknivå, med en liten hamnanläggning vid vattnet. Bakom huset beskriver ”explicationen” mycket noggrant trädgården med fruktkvarter, humlegård och kryddsängar. I Tessin-Hårlemansamlingen finns även en ritning över parken närmast slottet – en barockanläggning i André Le Notrês stil. 

Tessin kontra de la Vallée

I äldre arkitekturforskning framstår Nicodemus Tessin d.ä. som Näsbys självklare arkitekt. Vid prövandet av detta antagande bör betänkas att Tessin vid denna tid arbetade med jätteprojektet Drottningholm, vilket han påbörjat 1692. Drottningholms grundplan påminner i stort om Näsby så till vida att det är en huvudkropp med fyra hörntorn. Dock är Drottningholm en  i alla avseenden modernare anläggning än Näsby som vid uppförandet 1665 måste ha tett sig som en mycket omodern byggnad, internationellt sett 75, kanske 100 år efter sin tid. Slottet följer den fransk renässansarkitekturens principer med sin strikta geometri, slutna form och höga, sluttande tak. Det är därför rimligt att anta, såsom Karling hävdade redan 1930, att upphovsmannen skulle vara Jean de la Vallée (Karling 1930, s. 54).

 

Karling jämför Näsby med planerna för ett tio år tidigare planerat slott vid Eskilstuna. Likheterna är slående, särskilt gällande trädgårdsanläggningen, som till punkt och pricka följer de linjer som sedan togs upp på Näsby. Detta till trots går det inte helt att stryka Tessin ur resonemanget. Hans namn dyker upp i flertalet beskrivningar över Näsby, och vissa detaljer är onekligen av Tessinskt snitt. Det mest troliga, även om det saknas belägg därför, är att de la Vallée påbörjade arbetet 1665, och att Tessin tog över något år senare. En detalj från Tessins tid kan vara en explikation över bygget från år 1666 som omtalar ”ett lusthus där man kan äta uti om sommaren”, som skulle vara inrett i ett kupolförsett rum på slottets tak. I ett syneprotokoll från reduktionen 1689 framgår att slottet inte blivit byggt helt som planerat. Baksidans två hörntorn saknades, men i övrigt förefaller slottet vara färdigbyggt och inrett enligt tidens smak. Dock omtalas inte de i de ursprungliga ritningarna planerade fiskdammar, som skulle vara anlagda vid slottets lilla hamn. Dessa dammar finns dock med på Suecians bild från 1692, tillförlitlig eller ej. Enligt denna bils framgår också att huset haft sex mindre flyglar belägna vid byggnadens kortsidor. Dessa flyglar ligger en bra bit närmare slottet än vad som först projekterats. 

1731 års ombyggnad

1731 företogs en större ombyggnad av Näsby under dåvarande ägare general Johan August Meijerfelt, då bland annat de återstående tornen byggdes till och spåntaket lades om till ett plåttak, något lägre än det ursprungliga. PÅ en oljemålning signerad av fransmannen A.N. Pollet Jr, daterad 1783, ses slottet i detta skick med ljusgul fasad (Carl Robert Lamms samling nr. 3281, nu på Näsby slott).

1800-talet

Runt 1800 ägde ytterligare en ombyggnad rum, då hela godset rustades upp. Mycket av 1700-talsutseendet från 1731 års ombyggnad togs nu bort och i stort sett förefaller slottet ha återfått sitt äldre utseende. Så stod det i princip oförändrat till midsommardagen 1897. Detta år var det regimskifte på Näsby och Carl Cronhjelm övertog godset av sin bror Henrik Julius Cronhjelm. Greve Cronhjelm han inte njuta av sitt nyförvärv särskilt länge. På midsommardagen bröt en eldsvåda ut i slottsköket, som totalförstörde hela huset. Av huvudbyggnaden återstod egentligen endast yttermurarna. Under de närmaste fem åren började ett svårt förfall skönjas på vad som återstod av slottet, för att inte tala om ägorna i övrigt.

 

Carl Robert Lamms tid

1902 såldes hela egendomen på exekutiv auktion. Köpare var industrimannen och konstsamlaren Carl Robert Lamm. Uppdraget att återuppföra huvudbyggnaden gick till Lamms kusin, arkitekten och regementsbyggaren Erik S. Josephson. Denne utgick inte helt från det 1600-talsutseende slottet haft för branden, utan lade mycket stor vikt vid en grupp ritningar inköpta av Nationalmuseum ur de Eichhornska samlingarna år 1890 (Nationalmuseum, Eichhorn nr. 969/1890, 970/1890 och 971/1890). Dessa ritningar är varken signerade eller daterade, men mycket talar för att det är fråga om de ritningar som gjordes till ombyggnaden 1731. Bladen andas starkt franskpåverkad rokoko och kan mycket väl ha Carl Hårleman som upphovsman. På dessa ritningar finns en stor lanternin på taket, något som togs upp av Josephson. Huruvida en sådan någonsin funnits på det gamla slottet är en öppen fråga, inte på någon av de bekanta avbildningarna från Suecian 1692 till A. Nays litografi i Klingspor & Schlegels häftesvis utgivna ”Upplands Herregårdar” (Klingspor, C.A. & Schlegel, B. 1877-1881) finns den med.

 

Fasaden genomgick inte någon större förändring under Josephsons restaurering, men putsen fick en lejongul kulör mot den tidigare vita. Fasaden mot parken fick större fönsteröppningar för att släppa in mer ljus. Över portalen sattes en huggen sten med Carl Robert Lamms och hans hustru Doras initialer med årtalet 1904. Stora takfönster togs upp på vardera sidan om lanterninen för att släppa in gott om ljus, som behövdes för att lysa upp den stora trapphallen. Över risalitens fronton samt över vindskuporna sattes stora knoppdekorationer, som återfinns på 1731 års ritningar. På torntaken togs vindskuporna bort i den nya planen. Den stora förändringen skedde dock inuti huset. Här krävdes moderna bekvämligheter för att passa ett stort hushåll och en snabbt växande konstsamling. Josephson ändrade helt och hållet den gamla planen och interiörerna blev mycket moderna för sin tid. 

 

Den största förändringen var att utrymmet mellan de bakre hörntornen byggdes samman och kom att bilda stora och lilla salongen på övre våningen och biljardrummet och biblioteket på nedervåningen. Dessutom byggdes bottenvåningen ut med en vinterträdgård med glasat tak där före branden husets kök hade legat. I vinterträdgården installerades en väggfast fontänskulptur av Carl Milles, i hallen intill monterades såsom fast inredning en väggmålning av Bruno Liljefors. Övervåningen fick fast dekor i form av Anders Zorns plafondmålning ”Skogsrån i trädkronor” i stora salongen samt dörröverstycken av Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors. 1907-1908 inköpte Lamm ett antal fontäner och skulpturer för att pryda både huvudbyggnaden och parken och grindstolparna pryddes med ett par pampiga smidesportar från 1700-talet. 

 

I början av 1910-talet hade Lamms konstsamlingar växt sig så stora att huset behövde byggas ut. Josephson uppförde därför 1913 ett galleri anslutet till huvudbyggnaden, hållet i huvudbyggnadens barockform. 

Militären flyttar in

1941 togs Näsby slott över av Kungliga Sjökrigsskolan som under krigstid hade växt ur sina gamla lokaler på Skeppsholmen i Stockholm. 1942 anlades i samband härmed en större funktionalistisk annexbyggnad till slottet för att husera Sjökrigsskolans läkarmottagning. Sedan dess har inga större förändringar skett exteriört eller interiört. Efter Sjökrigsskolans flyttning 1987 till Berga örlogsbas har man undan för undan renoverat delar av huset som under förvarets tid utsatts för hårt slitage.  

Näsby idag

Från 1989 har slottet använts som konferensanläggning med hotellrum, restaurang och festvåning och 1997 K-märktes slottets interiör. Ägare är sedan 2008 Niam AB och verksamheten drivs av Stockholm Meeeting Selection. Idag (2018) pågår förtätning av området runt slottsparken med exklusiva bostäder. Slottet renoveras i samband med detta och ska få större tillgänglighet för allmänheten och fler hotellrum, vinprovarrum och fler salonger.

 

 

 

 

Referenser

Karling, S. et al.. 1930. Svenska trädgårdskonsten Stockholm.

Klingspor, C.A. & Schlegel, B. 1887-1881. Upplands herregårdar, Stockholm.